Detta blir en samlingspost med tankar kring serien Frostborn av Jonathan Moeller. Jag läste de fyra första delarna som en samlingsvolym så det är lite svårt att skilja de åt.
Frostborn-serien handlar om Ridmark, en riddare av "swordbearer"-ordern som blivit utstött efter en händelse som verkar prägla allt han tar sig för.
Ridmark har de sista fem åren levt som en enstöring i vildmarken, där han försöker hjälpa de vandrare och handelsmän som behöver det. En legend skapas, Den Gråriddaren.
En dag, när Ridmark är ute och letar efter en bortkommen missionär, så råkar han stöta på en grupp orcher som förbereder sig på att offra en kvinna till sina blodsgudar. Ridmark griper in och räddar kvinnan, Calliande.
Detta är starten på ett helt nytt äventyr, en utmaning som kan visa sig vara dom övermäktig.
Från beskrivningen på Goodreads:
A thousand years ago, the last grandson of Arthur Pendragon led the survivors of Britain through a magical gate to a new world, a world of magic and high elves, of orcs and kobolds and stranger, darker creatures. Now the descendants of the exiles rule a mighty kingdom, peaceful and prosperous under the rule of the High King.
But a shadow threatens to devour the kingdom.
RIDMARK ARBAN was once a Swordbearer, a knight of renown. Now he is a branded outcast, stripped of his sword, and despised as a traitor.
But he alone sees the danger to come.
CALLIANDE awakens in the darkness, her memories gone, and creatures of terrible power hunting her.
For she alone holds the secret that can save the world…or destroy it utterly.
The secret of the Frostborn.
Jag har så långt läst de första åtta delarna i serien, av totalt 13 böcker.
De första böckerna läste jag som sagt som en samlingsvolym, något som gav bra flyt i berättelsen då det egentligen inte blev något avbrott mellan delarna.
Jag gillade samlingsvolymen. De första delarna har en stark klassisk fantasy-"hjälte/rädda världen"-känsla, och det är en bra mix av både karaktärsstudier, kamper, fina beskrivningar av omvärlden. Du lär känna karaktärerna, och vill följa med på deras resa.
Tyvärr så försvinner denna känslan i de kommande böckerna, där en allt större del av historien tillägnas kamper och dueller med tillsynes oslagbara motståndare som ändå övervinns. Dessa kamper är så lika varandra hela tiden att man tappar intresset. Det känns som att författaren har tappat tråden, gruppens uppdrag är inte längre viktigt utan det är en bisats för att gång efter gång få möjlighet att skriva om framför allt Ridmarks överlägsenhet.
Jag gillar fantasylitteratur, jag gillar hjältesagor, jag gillar till och med en god del böcker som huvudsakligen innehåller stora slag och kamper. Men det blir för mycket här, framför allt när de liknar så mycket på varandra och stora delar av de känns som att det bara är upprepningar av saker man har läst flera gånger innan.
Det är tyvärr inte bara kamperna som upprepas, även beskrivningar av karaktärerna, eller förklaringar till varför det är så och så, eller varför han valde att göra så, återkommer irriterande ofta. Nästan som att författaren inte litar på att de som läser böckerna kommer ihåg vad som hänt i de tidigare böckerna, eller till och med tidigare i samma bok.
Det är väldigt synd, för de första böckerna lovade gott, det hade varit spännande att se hur det slutar och att se om gruppen faktisk lyckas med uppdraget de har tagit på sig.
Så ja, får se om jag väljer att avsluta serien efter bok nio (som jag inte är färdig med ännu), eller om jag kommer mig igenom hela serien....
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar